Utbredning

Den största populationen av Persisk leopard finns i Iran, det finns även mindre populationer i Afghanistan, Turmenistan, Armenien, Azerbadjan, Georgien, Turkiet, Ryssland.

Persisk Leopard är mycket sällsynt, och finns upptagen som hotad (E) på IUCN röda lista. Det finns mellan 1000-1300 individer kvar i det vilda. Populationen är mycket svår att beräkna då den lever i sådan svåråtkomlig terräng.

Habitat

Persisk Leopard föredrar att leva i bergsområden med mycket klippig terräng. Där klimatet kan vara mycket torrt och kargt till mer frodigt med rika barrskogar eller snörika områden på över 3000 meters höjd över havet.

Leoparderna är mycket bra på att klättra och hålla balansen.

Var den finns styrs mycket av födotillgången.

Speciella anpassningar

• Tätare päls så den kan hålla värmen bättre vid ett kallt klimat.
• Bra kamouflage med fläckarna på pälsen.
• Bakbenen längre än frambenen så det underlättar när den hoppar.
• Ögonen sitter mitt fram på huvudet så att iaktagelseförmågan är som bäst när den skall jaga föda.
• Framtassarna ha långa klor för att kunna hålla fast byten och även för kunna hålla fast sig när de klättrar och hoppar.
• Sträv tunga för att kunna slicka bort hinnor och päls på byten.

Biologi

De lever solitärt, ensamma, ibland kan hannar följa honor under en period, men de är oftast bara under parningssäsongen som är året runt.

De är nattaktiva och ser mycket bra i mörker.

De markerar revir genom urin och klösmarkering på träd.

Honorna är dräktiga i ca 3,5 månad och kullen är mellan 1-3 ungar som föds blinda, blir könsmogna vid ca 2,5 års ålder.

En leopard blir oftast 10-15 år, ibland kan de dock bli upp till 20 år gamla.

Föda

Leoparderna är köttätare och deras föda består både av små däggdjur och fåglar. De kan även äta gazeller, antiloper och hjortar. De jagar genom smygjakt eller överraskar sitt byte.

Hot

Habitatförlust då människan sprider sig och trycker undan rovdjur och deras bytesdjur.

Illegal jakt för kött och päls, skinn samt ben till asiatisk medicin.